Allt om String

Den berömda Stringhyllan med sina tunna gavlar av tunna metallstänger designades av Nils och Kajsa Strinning redan år 1949. Förutom Stringhyllan har Nils Strinning designat ett flertal möbler och inredningsdetaljer. String finns i flertalet former numera och går enkelt att överskåda hos t.ex. nordiskagalleriet.se.

Det började med ett diskställ

I början av 40-talet studerade Nils Strinning på arkitekthögskola, och tog där fram ett diskställ i järntråd. Från början var det tänkt att monteras på väggen med en separat konstruktion, men en av testarna på Hemmets Forskningsinstitut, fröken Bjernald, väckte idén om att hänga stället direkt på väggen, och så blev det till sist. Diskstället Elfa var fött, och det är förmodligen minst lika känt som Stringhyllan.

Plastöverdrag banade väg

När så samarbetspartnern Arne Lydmar kläckte idén om att doppa järntråden i smält plast 1949 löstes problemen de haft tidigare med med ytbehandling av Elfa-diskstället. Tekniken som utvecklades ledde också till att Nils Strinning tog fram fler föremål i plastöverdragen järntråd för företaget Elfa. Bland produkterna kan nämnas skötbord och papperskorgar, och förstås trådbackarna som verkligen förändrade synen på garderober för alltid.

Nils Strinning skrev dock aldrig något riktigt avtal med Elfa, ett misstag som han beslöt sig för att inte upprepa när Svenska Slöjdföreningen och Bonnier Folkbibliotek utlyste sin bokhylletävling 1949. Nils hade redan tillverkat en hylla där hemma som byggde på samma grund som Elfa-produkterna. Med sin stomme av plastöverdragen järntråd i form av en stege, där lösa hyllplan kunde stickas in mellan trådarna, uppfyllde hyllan redan ett av kraven; att den skulle gå att skicka med post i platta paket.
Tillsammans med hustrun Kajsa vidareutvecklade Nils konceptet, och skickade in sitt bidrag med villkoret att om de vann skulle de förutom prissumman på 1000 kronor även ha royalty för varje sålt exemplar. Det visade sig vara ett klokt drag, för den första utdelningen Nils Strinning kunde plocka ut var på dryga 10 000 kr.

Med och utan string

Bonnier startade företaget String Design AB tillsammans med Nils Strinning, och String-hyllan fick syskon i form av sängbord, lampfötter, tidningsställ, och till och med fåtöljer och sängar. Möblerna gick dock inte hem hos kunderna – det var String-hyllan man ville ha.
En variant av String-hyllan togs fram på 1950-talet. Hyllplanen i trä fanns kvar, men istället för den typiska trådgaveln ritade Nils Strinning en gavel i perforerad metall. Den idén utvecklades i sin tur till att bli Stringplex, en hylla med gavlar i plexiglas. Gavlarna var dock dyra att tillverka och blev inte på långa vägar lika populär som String-hyllan, så man lade ner produktionen.

Svackor och uppsving

Vartefter 60-talet framskred så sjönk intresset drastiskt för den klassiska hyllan. Designen ansågs hopplöst omodern, de platta paketen började innehålla bokhyllor som ställdes på golvet istället för att skruvas fast i väggen, och en och annan String-hylla fick göra sin sista resa till soptippen. Tillverkningen lades ner under många år.
Men trender går i vågor, och på nittiotalet var det dags för String-hyllan att stiga upp till ytan igen, nu som hett eftertraktat byte på andrahandsmarknaden. Ett ödets nyck gjorde att den tidigare så föraktade Stringplex-hyllan blev extra populär.

Nils Strinning fortsatte designa fram till sin död 2006, och hann utöka String-familjen rejält. 2005 köpte företaget String Furniture rättigheterna till Nils Strinnings design, och produktionen återupptogs. Till trådgavlarna finns idag inte bara enkla hyllplan, utan även flera olika insatser med lådor och skåp, liksom hyllplan anpassade för skor och ytterkläder.
Numer finns dessutom String-hyllan i helvitt, något som med största sannolikhet inte hade kommit på fråga på femtiotalet.